Det blev en hellyckad dag igår på valp-/årsträffen. Vi hade jättetur med vädret och alla var på strålande humör, vi började med att fika och jag gick igenom lite information. Min dotter fick vara fotograf under hela dagen och lyckades få 268 bilder tagna, som jag nu ska försöka redigera och få upp så fort som möjligt på hemsidan. Det kommer även att komma massor av bilder från alla valpköparna då de också använde sina kameror flitigt.

Eftersom inte alla valpköparna kom, så var det tyvärr lite av planeringen som föll bort eftersom jag själv inte kunde deltaga med mina 3 valpar. Men de aktiviteter som valpköparna fick göra, gjorde de alla ett bra jobb med sina hundar.

Här kommer en liten sammanfattning om resp. hund:
Watzon – En underbar hane som har ärvt mycket av sin mormors samt gammelmormors kropp och päls. Han är otroligt lik sin morbror Tyzon från Woodpeckerkullen. Är nästan färdig utvecklad i kroppen, och hans sätt är som tjuren ferdinand. Lugn och behaglig och otrolig samarbetsvillig. Viltspåret arbetade han sig igenom på ett lugnt och behagligt tempo tillsammans med sin förare, trots att det var första gången, förstod Watzon vad det hela handlade om och hittade klöven utan problem. Sen fick Watzon pröva att apportera and resp. kråka och där fick jag veta att Watzon har inte apporterat något tillsammans med matte/husse sen han lämnade valplådan samt att när katterna har kommit med döda fåglar så har inte Watzon fått apportera dessa småfåglar. Så när Watzon skulle apportera anden så stod han lite frågande om han verkligen fick apportera den, men när vi började berömma så var alla tveksamheter som bortblåsta och Watzon apporterade hur duktigt som helst, apportgreppet var mjukt och fint.

Arraqc – En underbar hane som är under utveckling och har tiden framför sig. Även han är lugn och behaglig, men med mycket arbetsmotor, så med rätt vägledning så kommer Arraqc att gå långt med sin matte/husse i både viltspår och jakt. Viltspåret var heller inga problem för denna kille utan han tog spåret snyggt, och sen började han söka med retrievermönster sök, dvs sick-sack. För att få honom mera spårnoga fick matte/husse tips på hur de ska lägga upp träning. När vi gick över på apporteringen fick jag veta att de hade haft lite problem att få honom att apportera fågel, så när Arracq skulle få apportera sina fåglar öste jag beröm över honom och det hjälpte honom över den där lilla tröskeln som han hade fastnat vid. För efter ett par apporteringar så fanns det som helst inga tveksamheter och man såg att han växte med uppgiften och även han hade ett mjukt och fint apportgrepp. Dock enades jag tillsammans med Arraqcs matte/husse att det var för tidigt att starta honom på jaktprov nu under hösten, så vi väntar till våren istället.

Alfons – Också en helt underbar hane som är under utveckling och har tiden framför sig. Som ni vet har Alfons redan provat på att starta och matte har fått se helt andra sidor hos Alfons som hon inte har sett förut. Alfons tycker nämligen att detta med att arbeta är det roligaste som finns att motorn i honom är på väg att bli lite överhettad. Men med rätt träning och i lagom takt så kommer detta kunna styras upp. Viltspåret hade han bråttom bråttom precis som sin moster och mormor, här fick matte tips om hur man lugnar ner sitt lilla yrväder. Vid apporteringen av fågel så fanns det glädje och fart precis som i de andra och Alfons visste precis vad han skulle göra, och  här kommer den överhettade motorn fram med lite pip och rumpan lite ovanför marken samt att man gärna inte vill komma ända in med viltet till matte. Matte och Alfons är med i en träningsgrupp där jag vet att de får hjälp med detta, och sen hoppas jag att de även kan komma till mig under hösten, så att de åter blir startklara till våren.

Kekke – Ja, vad säger man om sina egna hundar då? Kekke är under utveckling och kommer som sina bröder Alfons och Arraqc att mogna långsamt som ett årgångsvin, Kekke tycker det är enormt roligt att arbeta både på viltspår och apportering. Han är lätt i baken vid markering, men tyst och därför lägger jag inte så stor vikt i detta ännu. Mjuka och fina apportgrepp. Ska dock försöka få honom startklar till våren.

Kanel – En ung dam som också är under utveckling och som älskar att apportera att man kan göra vad som helst för att få en dummies. Till och med när den ligger på biltaket så försöker man få tag på den. Även här är det mjuka och fina apportgrepp. Viltspår har jag ännu inte provat, men hon är enormt intresserad av viltfrysen när den öppnas och vet var klövarna finns.

Trazzel – En bestämd ung dam som har tagit kommandot över sina syskon här hemma, så i rangordningen så står hon efter Cheéri, och det är ingen mening att Kanel försöker med något då blir hon satt på plats på en gång av Trazzel. Trazzel älskar också att apportera och fort går det, dummies hinner knappt landa förrän den är i hand på mig. Trots att det går fort så är apportgreppet mjukt och fint. På viltspår ska det gå fort fort så jag säger bara det att Trazzel är mycket lik sin moster Pyret i sitt arbete vad det än gäller.

Penny – Familjen var bortrest, men jag kommer att åka och hälsa på så snart jag har möjlighet och återkommer med information om denna unga dam.

Wilma – Familjen var tvungen att arbeta, men även här kommer jag att åka och hälsa på så snart jag har möjlighet och återkommer med information även om denna unga dam.

Sammanfattning: En mycket jämn kull med otroligt mycket motor och arbetsglädje, mjuka fina munnar, bra pälsar även om de i daxläget är på väg att ta på vinterpälsen. Bra huvud och uttryck, bra tassar och benstommar, lagom stora (runt 58-59) Trazzel runt 56, Kanel runt 57. Bra mentalitet, med av- och påstängningsknapp. Alla kunde leka tillsammans utan att visa vem som bestämde, alltså inget gruff trots att det var två småhundar med. Så det ska bli enormt roligt att följa deras utveckling och aktiviteter under 2010. Så jag tänker som uppfödare sträcka lite på mig och skryta att även denna kombination blev arbetsmässigt och mentalitetiskt bra precis som Woodpeckerkullen, så jag blir inte ett dugg förvånad om Sandpiperkullen visar många fina framfötter fr.o.m 2010. Nu kommer det under hösten att röntgas både HD och AD för att se om de även är häslomässigt sunda, återkommer med löpande information när resp. hund har varit iväg.

Och jag vill avsluta detta inlägg med att tacka Assims (pappa till Sandpiperkullen) matte och husse för att jag fick låna deras hane så att jag kunde förstärka de fina egenskaperna som denna valpkull verkligen har visat att de har.

Fr.v: Watzon, Alfons, Arraqc, Trazzel, Kekke & Kanel